Minnen från en svunnen tid
Det sägs ju att när man börgar närma sig slutet så blickar man bakåt..
Det stämmer nog.
Slutet, jo tack jag har mycket framför mig men jag menar slutet på en tid, slutet för en epok i mitt liv, jag skall bli mamma om lite mer än 2månader och tankarna snurrar i huvudet, inte med oro utan snarare med vemod kommer någonting någonsin bli som förrut?
-Nej, det är klart.
Men om man bortser från bebbisen i 1 sekund...
Det gör ingenting heller,bebbisen är så välkommen och så saknad, att man kan sakna någonting man aldrig träffat och alltid har med sig.. konstigt, men så är det.
Men det handlar inte om det, det handlar om att jag inte känner mig själv mer, är det hormonerna? det skulle vara lätt att skylla på om inte annat..
Varför ha detta hänt nu?
Varför har jag nu börjat tänka på det som varigt istället för det som komma skall?
Varför ifråga sätter jag migsjälv nu helt plötsligt?
Varför saknar jag dig nu?
Jag blir ju inte sån hära, jag blir inte blödig och saknar folk som jag trott att jag klippt mina band till.. Tydligen hade jag inte det, du betydde redan för mycket för mig.
Är det för att jag utan att veta det saknar henne för att jag på något sätt för att jag ville att hon skulle dela denna graviditet med mig,att jag skulle ha henne som stöd...?
Men mest av allt så är det nog bara det att jag saknar att ha henne här, är det så fel?
Troligt vis.
Kommentarer
Postat av: Irina
helluu! När är det beräknat att bebben ska komma? September nån gång va? (mitt minne sviker mej just nu..)
//i
Trackback